newlifeforme

Sitter här i min ensamhet och tänker. Asså jag blir glad när vi pratar fast de inte är så mkt vi pratar men de gör ju så att jag uppskattar de ännu mera. I början tänkte man men då kan ju inte den personen gilla mig. Men sen kom jag på, FAN vad skönt att de inte finns några måsten! Liksom inga måsten att höra av sig. Jag blir inte ens sur eller ledsen av att inte höra nått av dig. Jag är glad! Känns bra att inte ha måsten och att man "kanske" vet vart man ändå har personen, visst tänker man gillar han verkligen mig? hmm kanske kanske inte men va faan orka tänka och oroa sig om de, liksom vem skulle inte gilla mig! haha hallåå liksom im a redhead!

Vad jag försöker komma fram till är att ett "drömförhållande" (för mig dårå) är att INTE ha några MÅSTEN! typ att vi måste inte snacka varje dag , visst vill man göra de men va fan inte dör man om man inte snackar. NEJ man dör faktiskt inte. Man lever bara en gång och orka oroa sig för nått sånt liksom och bli ledsen för sånt.

Kom även på att jag ville ha en kille som man kan öppna sig för och berätta allt vad man känner, MEEEN vad ska man då ha sina tjejkompisar till. INTE fan vill ens kille veta om ens alla problem och tankar, kanske en del men inte alla. Sånt ska jag fan ha mina tjejkompisar till de är dem som ska stå ut med mitt klagande inte någon annan.

SÅ nu har jag fått mitt sagt nu ska jag träna för känner mig lite tjock om magen efter att Saras föräldrar kom med en stor tårta haha men ska nog ta en bit tårta innan jag tränar också.

Ciao Ciao! <3