Ett rop på hjälp?!

Kinden ni ska vända inte era hjärtan
Ni behövs inte när solen skiner
Bara när de börjar att regna

Sorgen ingen stannar för att på den lyssna
Glädjen de bara vill ha för dem själva
Tårarna , ingen stannar för dem på kinden torka
Leendet de önskar istället på deras munnar finna

Hoppet jag klänger mig fast vid för ett bättre liv
Mot den lilla strimman ni rusar för att krossa
Livet är något skört jag inte klarar av i mörket
Men det enda ni tvingar mig att behålla

Döden som en sista utväg det ingen vill höra
Livet är kedjat likt en osynlig boja
Skriva det i dåliga rim är det enda jag kan göra
Så kan ni låtsas som att jag bara skoja

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0